Lim
Ett lim är ett fästmedel i flytande form som användes för hopfogning av material till en hållfast enhet.
Material/innehåll
Lim innehåller vanligen bindemedel, fyllmedel, lösningsmedel/spädningsmedel(vatten) samt vissa tillsatsmedel. För att ytterligare förbättra egenskaperna hos limmet kan t ex konserveringsmedel tillsättas för att förhindra mögelbildning. Se varianter nedan.
Varianter
Det finns olika varianter av lim (beroende på
uppbyggnad/innehåll) som har olika egenskaper.
Vattenburet (vattenbaserat) lim
I ett vattenburet lim är bindemedlet upplöst i vatten, bindemedlet
kan vara en akrylatsampolymerer. Sedan kan harts i limmet lösas med
ett lösningsmedel eller vara ett flytande harts som inte kräver
lösningsmedel. Den senare metoden blir allt vanligare i moderna
golvlimmer.
Lösningsmedelsbaserade lim
I ett lösningsmedelsbaserat lim är bindemedlet upplöst i ett
lösningsmedel. Som bindemedel kan olika gummityper eller plaster
användas, t ex kloroprengummi, nitrilgummi, polyuretan, akrylat,
PVC eller PVAc (polyvinylacetat).
Lim utan lösningsmedel
Lim utan lösningsmedel kan vara av olika typer t ex enkomponentlim,
tvåkomponentlim eller smältlim.
Ett enkomponentlim är oftast ett lim som tar upp
något ämne från luften, t ex vatten, och därigenom startar en
kemisk process som gör att limmet stelnar (härdar). Det kan också
vara en typ av lim där härdningsprocessen startas genom att man
värmer limmet.
Tvåkomponentlim är ett lim med två beståndsdelar
som hålls åtskilda tills man skall limma. När man blandat dessa
beståndsdelar startar en härdningsprocess. Epoxilim är ett exempel
på denna limtyp.
Vanliga begrepp
I ordlistan här intill får du förklaringar på vanliga begrepp förknippade med lim.
Egenskaper
Kännetecknande för alla typer av lim är att de från en flytande form uppnår hållfasthet genom att limmet stelnar. För lösningsmedelsbaserade och vattenburna lim sker detta genom att lösningsmedlet respektive vattnet avdunstar; för lim utan lösningsmedel genom en kemisk process eller genom att de får svalna efter smältning.
Användning/applicering
Typ av underlag
Sugande underlag
- Betong
- Träfiber - Spånskivor
- Andra ytor som kan absorbera vatten eller
lösningsmedel
Vissa sugande underlag kräver grundering, se "Applicering"
nedan.
Svagt sugande
- Vakuumbehandlad betong eller betong med vbt
(vattenbindemedelstal) < 0,38
- Linoleum
- Vattenbeständig träfiber/spånskivor
Betong med Vbt 0,38 eller lägre är ett svagt sugande underlag.
Viktigt för denna betong är att pH-värdet är mycket högt
(alkaliskt) pH 13-13,5, vilket innebär att betongen kan bryta ner
vanliga golvlim. Använd ett lim som är alkaliresistent, d.v.s. att
limmet inte bryts ner eller får ökade emissioner av högt alkali i
betongen. Eftersom betong är svagt sugande så bör mattan monteras i
sen våtlimning för att undvika blåsbildning. Se även GBRs
limrekommendationer för limval.
Icke sugande underlag
- Material med ytor som inte kan absorbera vatten eller
lösningsmedel
Observera att icke sugande underlag som spacklats fortfarande skall
betraktas som icke sugande ur limningssynpunkt.
Krav på underlag
Betong
Betongen skall vara torr och ren. Fuktmätning skall utföras enligt
RBK (Rådet för ByggKompetens). Om RF är för hög vidtag åtgärd för
torkning till rätt nivå, max 85 % RF för de flesta material.
Träfiber - Spånskivor
Skivorna skall vara torra (fuktkvot 6-12) och rätt monterade och
rena. Skarvar slipas eller spacklas.
Gammal beläggning, t ex linoleum
Skall sitta ordentligt fast. Avtvättas samt slipas/ruggas med t ex
sandpapper.
Applicering
I de allra flesta fall appliceras limmet med tandad spackel när
det gäller golvläggning. Spackeln lämnar en viss bestämd limmängd,
beräknad på m² per liter.
Vid varje läggningstillfälle bör man kontrollera att limmet väter
över på mattans baksida. Det ger en viss indikation på att
limmängden inte är för liten.
Vägglim appliceras vanligen med roller. Vad som sagts om kontroll
av limmängd under golvlim, gäller även vägg.
Grundering av underlag
Vissa starkt sugande underlag kräver en grundering med utspätt lim.
Det är annars risk för att limmet till stor del sugs in i
underlaget. Följden blir dålig övervätning mot materialet och en
för svag limfog ur hållfasthetssynpunkt. Slutresultatet kan också
ofta bli blåsor, skarvresningar och krympningar.
Standarder/toleranser
SS-EN 14259:2004 - Lim för golvbeläggning - Mekaniska och
elektriska funktionskrav
SS-EN 13415 - Lim - Provning av limmer för ytbeläggning av golv -
Bestämning av limskikts elektriska beständighet
